Sörmlänningen Linus som är 24 år, började spela innebandy i
IFK Gnesta. I högstadieåldern blev det ett klubbyte för både honom och
lagkamrater till Södertälje Rockets, en klubb som senare gått ihop med Telge. Som
sjuttonåring spelade han i Sörmlandslaget i distriktslags-SM och det var då
tränarna i allsvenska Onyx fick upp ögonen för honom.
– Vi hade en dialog säsongen efter det, sen satt jag där på
läktaren och tittade och hoppades att de skulle klara sig kvar i Allsvenskan.
Onyx åkte dock ur serien, så Linus första säsong med dem blev inte allsvensk
som han hoppats, utan i division 1. – Vi krigade på den säsongen med det
ekonomiska raset och fick bygga om allt från grunden. Målet från början var att
gå upp direkt men man insåg att det inte var det enklaste.
Efter tre säsonger i ettan fick Onyx chansen att kvala upp
till Allsvenskan. I ett derby mötte man Strängnäs med 800-900 personer på
läktarna. Då vann Strängnäs och gick upp, vilket för övrigt var samma säsong
som vårt IBF Västerås också tog sig till Allsvenskan.
Säsongen därpå kvalade Onyx återigen och den här gången fick
man jubla. Det blev en riktig hajp kring innebandyn i Nyköping. Även medialt
var intresset stort. – Det blev lite av
den enes död den andres bröd, menar Linus då hockeylaget hade gått i konkurs
och det gick även knackigare för handbollen. Hockeyn har hämtat sig sedan dess,
men det stora publikintresset för Onyx och innebandyn består i Nyköping. De fina
förhållandena med Rosvalla Arena har säkert hjälpt till. – Det är häftigt att
spela med så mycket publik, säger Linus och berättar om en komplett anläggning med
en publikkapacitet på ca 2000 personer, med bra omklädningsrum och tillgång till
både gym och konferenslokaler.
Säsongen när Onyx vann det allsvenska kvalet, började inte
så bra för Linus själv. Han kom från sin bästa säsong och var väldigt taggad
för en ny, när han bröt nyckelbenet redan på försäsongen. Det tog till januari och
halva säsongen hade redan gått, innan han var tillbaka i spel och kunde jobba
sig in i laget igen.
– Jag fick ju vara med och bidra i laget när vi gick upp.
– Sedan dess har jag väl kanske känt att jag inte riktigt kommit upp i den
kapaciteten som jag kan. Jag hoppas att ett ombyte med ett nytt lag i en ny
stad kan bli en omstart.
– Först hade jag tänkt att ha ett längre brejk från
innebandyn för att komma in i allt med en ny stad, gemenskapskretsen i skolan
och så, säger Linus som började studera på Mälardalens Högskola tidigare i
höstas.
– Men när jag såg matcher så blev jag så spelsugen. – Det var flera
klubbar runt omkring som var intresserade och hörde av sig, säger han och han valde alltså IBF Västerås när han kände det starka suget efter att spela innebandy.
– I Onyx var det en bra stämning och jag undrade hur det
skulle bli nu, men jag har kommit in bra i laget. Det är många i laget som är
lite i samma ålder, det skiljer sådär 4-5 år och alla kan skämta med alla. Jag
trivs när man ge varandra lite gliringar och det kan bli lite skönt snack i
laget. Linus pratar vidare om truppen och säger att det är kul att det kommit
upp unga talanger. – Det är många som är 18, 19, 20 år som är duktiga. Och
många som har fått lite erfarenhet av kval från förra säsongen, säger Linus som
tycker att det kan vara positivt att kvala fast man inte går upp. Blir det kval i år
igen så finns det en del rutin och laget har hunnit bli äldre och mer erfaret
om det skulle bli allsvenskt spel igen.
Beskriv dig själv som spelare!
Jag är högerforward och trivs allra bäst på den kanten. Jag
är en som vinner boll i hörnen och kan hålla i boll. – Jag gillar också att
komma in i högerfickan, suga in bollen och lasta iväg den. Du ser ut att ha ett bra skott?
– Ja, när jag väl får till det! Det är svårt att ställa om
sig till Bomben-golvet - det är strävt som sjutton. Lite svårt med dragskottet
som är mitt signum, säger Linus som funderar på att byta klubba till någon som
passar golvet bättre.
Om man gör lite research på dig, tonar det fram en bild av
en spelare som jobbar hårt och som alltid är positiv. Stöttepelare är t ex ett
ord som nämns om dig. Kan du känna igen dig i den beskrivningen?
– Jag har alltid varit den som kämpar, inte gnäller och som pushar på de andra. Jag har fått höra av tränarna genom åren att även fast jag
kanske inte fått spela, så är jag positiv, säger Linus som kanske ändå tycker
att han fastnat lite i ett fack som grovjobbare och hoppas att han kan utveckla
andra sidor i sitt spel nu när han kommit till Västerås.
Du heter Mild i efternamn, men det är inte intrycket man får
av dig när man ser dig på planen ... – Tidigare när jag var yngre tyckte kompisarna att jag var lite
småjobbig att möta. Men nu när jag är äldre håller jag inte direkt på med fula
tricks. Jag gillar att vara jobbig på banan och göra det jobbigt för motståndarna bara.
Förra säsongen spelade du i Allsvenskan södra, och före
det i division 1, mellersta Svealand. Vad är det för skillnad på de serierna jämfört med vår serie nu tycker
du?
– Det känns kul att möta nya lag som jag aldrig har mött.
Kul med nytt motstånd! När det gäller det spelmässiga säger Linus. – Jämfört
med Allsvenskan får man lite mer tid på sig och hinner titta upp innan man ska
leverera bollen. Linus tycker också att domarnivån skiljer. – I Allsvenskan
släpper de på lite mer och tillåter mer fysiskt spel.
I div 1 mellersta Svealand höll ganska många lag nästintill
allsvensk klass säger Linus som har fått intrycket att det skiljer lite mer i
kvalitet på toppen och botten i lagen i västra Svealands-serien, men lägger in
en brasklapp att han ju inte mött alla lag än.
Han spelat tre matcher hittills i serien då han missade en
del i inledningen, dels för att han anslöt senare, dels för att han har varit
en av alla som stått med på listan över sjuka och skadade. Den allra första matchen
i VIB-färgerna blev i H2-serien. – Det är bra att möjligheten finns att spela
med utvecklingslaget när man varit skadad eller så. – Jag märkte att även fast
jag tränat i två veckor så var det skillnad på att spela match och få matchtempo, även om det var i en distriktsserie.
Om de matcher han spelat med representationslaget, tycker
Linus att laget visat bra inställning och kunnat vända matcher på slutet. – Mot
Hagfors var jag aldrig riktigt orolig, säger han om förra helgens match där
laget hade ett underläge med 0-3, ända tills man snabbt fixade både reducering
och kvittering (den senare från Linus klubba) i slutet av andra perioden. – Vi
spelade bra och hade bra energi.
Nu blir det Värmlandsmatch igen i helgen. Ni möter ju GS 86
borta och de ligger femma i tabellen, 6p efter er i ledningen.
– Ja, det blir spännande. Jag har hört att deras spelare ska
vara ganska stora och hårda - stora värmlandsbackar. Vi får spela snabbt förbi
dem istället, säger Linus och menar att han får kolla med grabbarna vem man ska
se upp med hos motståndarna.
Tack för pratstunden Linus - det blir spännande att följa dig och de andra i laget under resten av säsongen! Och lycka till i kommande match!